Svimningsattacken och svullnaderna i armar och ben ledde till att jag tillslut ringde sjukvårdsrådgivningen. Fick prata med personal från förlossningen som kom med många lugnande besked. Till exempel förklarade hon att flimmer framför ögonen och svimning kan vara ett symptom på havandeskapsförgiftning. Men eftersom att det är relativt vanligt att man har lite svaj på blodtrycket när man är gravid så är det oftare blodtrycksfall som det handlar om. Hon berättade också att om man inte får hanvandeskapsförgiftning med första barnet så minskar risken oerhört mycket med andra barnet. Plus att min barnmorska sa att hon aldrig hört talas om havandeskapsförgiftning före tidigast vecka 23 någon gång. SÅ jag andas ut. Det var nog bara blodtrycksfall. Jag åkte in på Mvc igår för att kolla mitt blodtryck och mitt järnvärde (på grund av det som hänt) och allt såg fint ut. Till och med järnvärdet, trots mitt fuskande. Så nu får jag ta en tablett varannan dag istället för en per dag. Skönt för magen!

Gällande uppsvällda armar och ben så hjälper stödstrumporna bra. Jag har skenor till händerna som jag använde när jag väntade Tea och de kan jag använda nu också. Min barnmorska sa tröstande att det inte behöver bli sämre och sämre utan det kan komma och gå. Skönt besked det också.. började kännas som att hela min kropp var på väg att ge upp ett tag där.

Utöver de vanliga kollerna fick jag också lyssna på hjärtslagen igen. 140 slag per minut =) Sen mättes magen för första gången och 21 centimeter var kontentan. Låg precis där jag skulle ligga, på kurvan alltså.

Jag känner att jag är mycket känsligare för värme och intryck osv så från och med nu ska jag faktiskt tillåta mig att ta det lugnare. Inte så mycket flängande men framför allt ska mitt samvete vara rent de dagar när jag bara ligger i soffan.

Maria, berätta igen! Jag minns inte..Kan vi vara med varann snart förresten?

Kram på er!